Telefon

Pratade med M, han ringde 1½ timme efter att han sagt sig vara på väg att ta livet av sig.

Han levde fortfarande, då och gör säkert nu också. Jag frågade honom varför han skriver sådär, vill han få mig att reagera, ringa upp honom?. Nej det hade inte M tänkt sig, han kände sig bara sådär, värdelös, dålig, ingenting att leva för.

Jag frågade M om han berättat för sin rumskompis om vilka planer han hade? Nej, det har M inte gjort. Han var kraftigt emot förslaget att jag skulle ringa upp hans kompis också, han ville inte göra bort sig ännu mer sa han.

M:s sätt är precis som vanligt, efter ett rejs, han vill förklara, säga vilken skit jag är; som inte älskar honom och aldrig någonsin gjort!, hur värdelös jag tycker att han är, hur lite jag värdesätter honom, och hur lite jag -om jag någonsin?!- älskar/älskat honom. Jag håller mig lugn, låter M förklara, förmedla det han vill. Jag säger -återigen och återigen- att problemet är och förblir hans tablettmissbruk. Det är därför vi har oärlighet, manipulation, misstro i våran relation.

Om sitt middsöde med I (kvinnan ifrån MP), säger M; han var ledsen där innan jul, pratade bara med henne för att han var ensam och flummig, bara 15 minuter, och endast om barnen, han kommer inte ihåg kontra han kommer ihåg allt. Hans förklaringar gör nästan ännu mer ont, eftersom de är kryddade av förnekelse och jag känner oärlighetens beskhet.

Om att jag skulle kunna vara ledsen, säger M att det på inga vis får förekomma såna saker ifrån mig. Detta förbehålls endast M att syssla med. Vad jag ska tänkas göra när jag är ledsen, och trött efter all oro av tex M:s lögner, förtäljer inte M!?

Jag får iallafall inte på något vis göra på det sättet som M gör när han är ledsen. Det är olika förhållningssätt som gäller för mig och M enligt M.