Nu

Ringer han, klockan 23:33, kommer hans första samtal. Han har läst min blogg, övertalat sin kompis om att få låna hans pengar som han lagt undan för elräkning, och tagit sig ner till tunnelbanan på exakt 29 minuter. Låter det otroligt ..?! Ja det tycker jag också. Sannolikheten att han precis exakt 23:04 gått in och läst min blogg, låt oss säga att det tar iallafall 5 minuter, kanske närmare 10 och sen pratat med kompisen, klätt på sig, måste vara närmare 10 minuter det också. Det skulle alltså lämna 9 minuter för honom att ta sig ner till tunnelbanan, där han köpt kortet. Kan säga att jag går den promenade på en kvart, och då stressar jag!!

Jaha, återigen så misstror jag honom, varför?!

Är jag sån elak människa, är jag en så ogin typ som inte har ett dugg till övers för förklaringar ifrån andra människor, är jag ond i sinnet, när jag inte tror honom, lyssnar?

Nej, jag är medberoende!

Det kan förvandla även delar av normalbefolkningen, med genomsnittliga IQ, genomsnittliga uppväxt till ett monster du inte vill möta. Medberoende är som ett gift, som smular sönder allting i rädslan för sjukdomen.
Medberoende vill ha kontroll, vill kunna överblicka situationen när nästa gång kommer ske, när nästa återfall kommer, när nästa fylla, tabletter, droger whatsoever dyker upp. Den luskar och tänker.

Oj, om all den energi jag lagt ner på att försöka förutse min kille, gått att omsätta i kilowatt, kunde jag nog tända en hel lampaffär, ja tom 2 kanske.

Han hade skickat sms i dag på morgonen. Det är så konstigt, att jag aldrig får de här förklarande, sms:en, de här förklarande mailen, han säger att han skickat?! Jag står alldeles handfallen för hur hotmail eller comviq alltid krånglar vid dessa tillfällen? Aldrig har de gjort det för mig någonsin, faktiskt.

Jag är trött på att vara misstroende, jag är trött på att vara orolig, trött på att ifrågasätta min kille. Från och med nu får han stå för sig själv, på egna ben. Därute, var han vill tänkas vara.

Jag ska koncentrera mig -så gott jag kan- på mig!