Déjà Vu

Det är nästan lite läskigt att det samtalet jag idag hade med M, efter han bett mig ringa i ett ångermail, nästan är identiskt med det som utspelade sig förra månaden. Den 23 förra månaden infann sig nästan exakt samma samtal, där jag också deklarerade något högre och argsintare, att nu tänker jag lämna M och hans Ro.

Exakt det som utspelades idag, har alltså ägt rum vid precis exakt en månad sen. Dessemellan har det varit återförening mellan M och mig, och han har förklarat, och bedyrat att detta inte ska hända igen.

Det verkar som den enda förändringar sker i mig. För varje gång M tar återfall, så blir jag visserligen mindre arg, och jag behöver inte åka till psyket längre. Men jag ser mer vad som sker i mig, känslomässigt. Jag får nya infallsvinklar. Jag tycker att M har en del i att min kärlek börjar ta slut för honom, jag tycker att han borde förstå att hans lögner dödar all den kärlek jag måste uppbåda mellan återfallen.
Men för M är det inte så, han är ju bedövad ifrån alla känslor i sina perioder, så han förstår inte att det händer saker i mig när han själv inte är känslomässigt närvarande. Det är ju därför vi tar droger, för att vi inte orkar leva i verkligheten.

Så för M, är allting likadant som innan han klev på. Medan jag känslomässigt redan har gått massor med ronder. Missbruket gör att vi är på olika känslomässiga nivåer.

Kanske hade det varit annorlunda om jag också kunde stänga av, med tex alkohol? Om jag också kunde vara under ett rus när M klev på, kanske skulle jag inte känna det så känslomässig smärtsamt med M:s lögner då?

Medan M sitter och noddar med Miss Ro. Pågår det en ständig analys i mig. Jag försöker förklara det för M, men först idag förstod jag att han inte kan förstå det. Han säger samma sak som vanligt.

* han älskar mig
* han vill göra något för oss
* han vill inte ta benzo
* han vill söka hjälp om jag följer med
* han tycker vår kärlek är så fin

Men mellan varven tittar ändå den där känslomässiga förvirringen fram. Att han inte kan förstå hur jag kan göra honom så illa? Straffa honom så. Hur jag också ljugit för honom? Han förstår inte skillnaden mellan 1 lögn och upprepade lögner. Han vill projicera, allt för att ta bort fokus ifrån där det gör ont. I honom !

Han säger att jag aldrig älskat honom som han älskat mig. Och jag försöker att få honom att förstå att hans missbruk gör att han inte kan förstå vad kärlek är. Och jag lyckas ibland, ibland får jag in lite ljus därinne i honom, i det där mörka. Ibland är rädslans gard lite nere, så han vågar se vad hans missbruk ställer till. Jag tror inte på M när han säger att han är mer rädd att förlora mig än sina droger. Jag tror däremot M är livrädd just för att släppa sina droger.

Jag är själv fd missbrukare. Och jag kommer ihåg just den rädslan, hur jag tänkte att jag aldrig skulle klara ett liv utan droger, när sanningen var den att jag klarade inte att leva med droger. Jag kunde inte se det själv i början, jag var full av förnekelse. Det var dens fel, det var för att jag kände mig så dålig som jag tog droger, för att jag inte kunde sluta, för att det inte skulle fungera för mig att sluta. Alla förbehåll hade jag.

När jag en dag tog slut och erkände förbehållslöst att ; jag klarar inte det här längre. Med inga förklaringar, ingen förnekelse, inga om eller men. Utan bara helt enkelt bara la mig ner och kapitulerade, jag klarar inte att leva med droger och jag klara inte att leva utan droger.

Då fick jag hjälp, då kunde tillfrisknandet sakta börjar växa i mig. Jag var villig att göra allt som krävdes för att jag skulle slippa dö, och för att lyssna på andra.

Jag tror inte M förstår det, han försöker fortfarande förmildra, skylla ifrån sig, förneka. Han är fortfarande inte villig att släppa sina droger. Han har inte nått sin botten. Men jag har nått min, just nu exakt i denna stund har jag det.

Jag kapitulerar inför M:s missbruk, här och nu. Jag är totalt maklös inför M, det enda jag kan förändra är mig själv.

Lögner sopar undan mattan

Där lögnen finns kan inte kärleken överleva.

Sorgen

M är flöddrig, jag försöker ändå prata med honom på msn. Hela mitt liv hänger på honom, trösta honom fastän jag själv är så arg så jag kokar över. Vara till lags, när ångesten kryper uppför hans ben.

Fan jag hatar droger, verkligen hatar dem.

De gör något till människor som gör att de förvandlas till djur eller nåt. Äta eller ätas. Hur jag än försöker, så kan jag inte få M vara ärlig, säga sanningen. Det är det som är förstört mellan oss, tilliten.

Alla lögner som finns hos oss, all rädsla hos M att jag ska lämna honom om han säger sanningen har fått oss hit, där vi nu är. Kvar finns kampen mellan oss, vem som ska få rätt?
Han som vill hålla tabletterna ifrån mig, av rädsla för att jag ska gå. Jag kämpades för min rätt till sanningen.
All våran kärlek har flyttats ut på maktkampens arena. Och där kämpar vi, blodiga, ångestfyllda, hårt, emot varandra.

Jag vet inte vad som är värst? Hans lögner, eller hans fullständiga förvirring när han tar benzo. Det är en sammanblandning tror jag. Där jag inte känner igen den M, som jag känner. Där han sms;ar, säger saker, mailar, saker som han sen inte kommer ihåg, och håller benhårt fast att han inte gjort, sagt, skrivit osv.

Det som är värst är nog allting som är förstört, raserat. Tillit, framtidshopp, drömmar kan inte färdas med lögner. De dör i lögnens andedräkt. Så är det för oss, och det gör mig så j-la ont.

M har inte så bra koll på telefonen när han är flöddrig. Då kommer alla möjliga suspekta sms ifrån honom. Först försökte han skuldtrippa mig för att jag var inne på MP, och därmed var hans utväg öppen. Leta upp en ny på msn som ska ringa honom.
Då M vill verka manlig och stark, rimmar det dåligt med att han inte har något arbete. Därför brukar han ljuga om det, liksom han gjorde sist till I på MP som han pratade sist med och skulle ut och fika med. Nu har han återigen hittat någon som måste tro att han har ett arbete. Jag skulle uppskatta att M hädanefter endast sms sina nya tjejer, och inte mig också. Vill inte bli inblandad i M och hans affärer med andra kvinnor. Börja tröttna på det, och det gör mig så jävla förbannad.

Han var ledsen för oss förstås. Det är därför M pratar med andra kvinnor på MP, förstås. För att jag är så taskig emot honom när han tagit tabletter och inte vill prata med honom, då raggar han kvinnor på MP.

Nu var han så klyftig så han skuldtrippa mig för att jag har 3 killar jag pratar sex med, för att få någon att prata med själv på MP.

Han skrev just ett sms, lite fel va M? *hihi*.

" JAGeRing mig på jobbet." 22/2 kl 17:56.
Jag skicka tillbaka.

"Skicka fel eller?! Vem ska ringa dig på jobbet?" 22/2 kl 17:57.

För att förtydliga så har M inget jobb, han har förutom 3 veckor i somras, bara haft skyddad anställning i kommunen innan. Så det här måste ha blivit för många benz för honom just nu.

Tycker synd om både M och hans nya kvinnor, på MP. Han har redan avverkat en del därinne, kvinnan före mig blev också lurad av M. Sånt borde fått mig att dra öronen åt mig, men kärleken är blind, iallafall de första 3 månaderna.

Skuldtrippar, come and see

Det här är inte den M jag känner iallafall, det är den han blir när han umgås med Miss Ro.

Jag har ingen lust att vara med dem och leka, därför förnekar M att han har något som helst umgänge med Miss Ro. Han är rädd att jag ska gå iväg då, och det har han rätt i.

Jag vill leka, skoja, vara andlig, känna glädje, sorg, smärta.

Jag vill inte, vara bedövad, förvirrad, flöddrig, eller vara i närheten av någon som är det.

Jag vill leva !

Miss Ro :hjärta: M = sant.

Tack till Angelheart och Jenny som skrivit i min gästbok!

Allting kring M:s missbruk har blivit normalt, det kallas normaliserats på psykologspråk. Det här som förut gjorde mig så dålig så jag fick vara på psyket kring jul, är nu på något sätt normalt, vanligt. Alla M:s beteenden tillsammans med Miss Ro, är inte längre som dem varit, i mig iallafall.

I M är det samma sak som händer, först flöddrig, sen haglar anklagelserna tätt, och förnekelsen är i topptrim.

Redan innan han kliver på vet jag. Hela min kropp känner att han är på G, att han håller på att förbereda sig. Jag sa det till honom, som en fråga kan det vara så att du är sugen , och att det är det jag känner, att du är på väg ut (med Miss Ro)?. Nej då, återigen är jag the bad guy, jag åker hem och känner samvetskval för att jag tror så dåligt om honom, är så misstänksam han som försöker göra allt för mig. Jag skrev också att det kanske är jag som gör att han kliver ut?! Att det är min misstänksamhet som gör att han kliver på tabletterna?! Alla medberoendes dilemma, faktiskt. Som gör att vi är medgörare till missbrukaren långt längre än vi orkar, egentligen. Jag är där nu, alla mina tankar är kring honom, hur jag ska komma ur hans skuldtrippar han sås enkelt kastar ur sig, hur jag känner att jag åker känslomässig berg-o-dalbana i den här relationen.

Jag ber om ursäkt till M om jag blir för personlig, jag behöver det för mitt eget tillfrisknande, och kanske - om jag får gåvan- hjälpa någon annan som liksom jag är medberoende. Om M inte orkar läsa vad jag skrivit, läs här istället!

Ja alltså, jag kände någonting i fredags när M och jag träffades. Jag tror inte han hade tagit något, eftersom han insisterade på att vi skulle åka till Maria och ta pissprov, vilket ifs - såhär efteråt-, kanske just var hans nya strategi. Men jag tror inte det, för han vet att jag faktiskt skulle kunna förnedra mig att åka till Maria för att ta pissprov på min kille för att han ljugit för mig så många gånger, vilket gjort att vi måste ta pissprov på honom ! Men jag kände att någonting var på G, att det skulle hända något snart. Eftersom jag förut haft starka föraningar vilka så gott som alla stämt, borde jag då inte förstå. Nej, psyket vill tro på honom, vilket gör att jag lägger skulden på mig själv, där jag satt på tunnelbanan hem. Tyckte jag var misstänksam, hur synd det var om honom som hade mig som misstrodde honom, så jobbigt han måste ha det? Kanske han därför måste ta tabletter?

Ni ser, medberoende blir så utanför sig själv, fokuserade på missbrukaren, att deras tankesätt blir förvridet. Så liksom mitt.

Dagen efter ringer jag honom, och undrar varför han - som alltid gör det - inte skickat sms. Redan där syns första tecknen på Miss Ro; han har visst skickat, eller har han inte, blandar ihop med dagen innan, har inte sett mitt sms jag skickade kvällen innnan osv. Och jag går på, vilket innebär att jag nu vet att han tagit, och jag börjar fråga ut honom om han gjort det och säger att jag är säker på att han gjort det! Vilket slutar i att jag vill dra mig undan, och ; - som jag förklarar för honom -, inte mår bra av att vara så här misstänksam, och därför vill ha respit till på tisdag när min äldsta son åker tillbaka till sin skola. Han kontrar, hur kan jag göra såhär emot honom? Va taskig jag är, och varför vill jag straffa honom.

På kvällen får jag mail i min inbox, som är lite suspekta, vilket också förebådar hans vistelse med Miss Ro, ännu tydligare. "skickar ett mail för min tele har försvunnit(tappats el blitt snodd, mail 19/2 kl 19:42 min anm". Såna här saker är vanliga när M umgås med Miss Ro, och har hänt åtskilliga gånger under vår tid tillsammans. På kvällen går jag in på msn, eftersom jag vet att det är där han brukar vara när han är ledsen, sist prata han med Inger ifrån MP där. Då han var tvungen eftersom jag inte ville prata med honom, pga att han tagit tabletter!. Denna gång är M övertygad om att jag pratar 6 med andra på msn, han vet det. Jag frågar vilka, och han säger honom jag hämnades M med, honom och 2 andra killar pratade jag sex med på msn. Det visste M ! Jag frågade M om han kommer ihåg att han sa förra gången han klev ur, "att han blir dum i huvudet av Benzo?". Det kommer M ihåg, men inte att det är därför han får såna här konstiga tankar denna gång. Jag talade om för M, dels öppet, dels genom min blogg att jag försökt flirta med en kille på MP, dels för att M gjort det, och dels för att jag ville känna hur det kändes. Det kändes inget bra som sagt, gav besk eftersmak. Det är inte så jag vill göra. Jag sa till M på msn, att jag talar om för honom när jag pratar med någon annan på msn, vilket inte han gör!.

Denna natt kom också M:s förklaring ang sin mobil, som han skrivit om tidigare i mail. Denna gång verkar M ha glömt bort sitt tidigare mail, så nu är det en annan historia som gäller. Dagen efter M har skrivit att han blivit av med sin mobil, kommer det en hejdlös förklaring till på det. " om du undrar hur jag blev av med telen OCH bankkortet så blev jag rånad och misshandlad av ett par zigenare mail 20/2 kl 14:58 min anm". Det är otroligt, bara på ett dygn eskalerar incidenten med hans mobil till att han blivit både rånad och misshandlad, vilket han troligen glömt bort vid tillfället när han skrev att hans mobil var borta första gången! M är smart, tror han. M:s förklaring låter ännu bättre, han sa ingenting om zigenare, rån, misshandel, för att jag skulle bli så arg då, och börja tjafsa med honom. Det kan ju kanske stämma, vem vet?! I M:s värld med Miss Ro är allting oförutsägbart, eftersom det är där lögnerna regerar!

I går ringde jag M, på morgonen. Han lät slöddrig, viskande berättade han att han är utslängd ifrån sin bästa kompis, att hans 2 kompisar hatar honom, och att det är synd om honom. Jag sa att hans 2 kompisar (jag inbegripen), inte gillar att han ljuger för dem. Att det är därför de inte kan lita på M, att det är därför vi blir irriterad, känner oss kränkta. Jag frågade M om han ville ha benzo, han sa nej, vilket han alltid gör. Han sa också, att han tagit. Men ..... bara 1 tablett, 2 dagar innan, och ingen benzo. 2 dagar innan den 22, borde vara 19, då han svor på att han inte tagit i telefonen till mig.

Jag skrev gonatt sms, till M som han klagat på att jag inte gör, igår. Fick inget tillbaka på min förklaring varför jag är ledsen, besviken på M, att han ljuger och att det är smärtsamt. Jag önskade honom att han inte skulle behöva göra så, för sin egen skull också. Jag berättade också för M att han erkännt i telefonen på morgonen att han tagit! Han svarade inte.

Idag på morgonen kom sms, ifrån M.

"OBS JAG SA SÅ FÖR ATT KOLLA SÅ NU VET JAG". 22/2 07:34"

Vad M vet nu, när han ljugit återigen, att han tagit. Vet jag inte, jag tror inte ens M vet det själv?!

Runt runt

M har klivit på, inga benzo, inga Miss Ro, säger han.
Jag hörde en gång, av en missbrukare, som själv sa "allting en missbrukare säger + 100 % till".

Detta stämmer inte på M, återigen har han bara tagit och dessutom, inte benz, utan bara 1 tablett för 3 dagar sen.

Nu spelar jag honom rakt i händerna, när han ser vad han sagt här. Eftersom många av M:s förklaringar brukar inte kommas ihåg, efteråt.

Jaha, återigen denna karusell då. Jag kommer inte ställa några ultimatum, utan ser bara helt krasst att M väljer Benzo, inte mig.

Och jag kliver av den här karusellen, orkar inte. Den gör mig illamående ... !