Lögner och kärlek

Här igen, var sjuk igår så jag orkade inte ens skriva på datorn, då är jag sjuk!

Min kille har tagit igen och ljuger igen!

Under hela våran relation, har jag bloggat, iof är jag ombytlig så på lite olika ställen men iallafall. Alltid har jag återkommit tillbaka till det som händer min kille cirka 1 gång i månaden. Det brukar röra sig mellan den 18:e och 29 varje månad. Denna gång den 19:e.

Det är då han kliver på benzo.

Här sitter jag igen, grundlurad. På något sätt börjar jag nästan vänja mig, det är liksom bättre när det äntligen blir öppet, värre är de dagar emellan där ovissheten, oron kryper runt i kroppen på mig. Där jag tittar och registrerar, väntar, otåligt väntande på att Mr Rohypnol ska ta min kille i besittning igen. Nu har det äntligen hänt, och jag kan på något sätt andas ut. Nu är det liksom färdigoroat för den här månaden.

Min kille tar inga återfall. Han har INTE slutat missbruka. Han är inne i sjukdomen, och som en osynlig passagerare, tar den med sig, lögner, förminskningar, manipulationer, projiceringar, skam och alla andra sjukdomstecken. Detta är mellan hans drogperioder.

Denna gång liksom förra söker han stöd hos mig för att inte kliva i, han ville komma dagen innan han fick pengar (troligen för att han vet suget blir för starkt?), och han klarade det inte. Det finns ingen mänsklig kraft som gör det! Inte han heller. Han ville komma för min skull, sa han, "för att jag inte skulle vara orolig för att han tog tabletter, för att vi skulle göra något, för att han ville visa att han inte tog". Jag var sjuk, och orkade inte med att han kom. Detta blev hans fall enligt honom.

Jag ringer igår, redan då känner jag hans sug, jag sa att jag hörde att han tagit något, han förnekade såklart. Denna gång är jag inte helt säker. Men efter idag, är alla mina tvivel borta. Han har tagit tabletter!
Han förnekar, vill jag ska svära på mina barn att jag är säker på att han tagit, han svär på sina barn att han inte tagit, han säger att han kan ta urinprov, jag kan tom få prata med killen han bor med.
Vilket jag vill, -något han inte förväntat sig-, och hans kompis säger att han är 100% säker på att han tagit något. Hela han är släpig, somnar mitt på golvet STÅENDE, sluddrar när han pratar. Ja det finns inga tvivel på att han tagit. Föregående kväll sa min kille att jag kunde fråga hans kompis, vilket jag nekade att göra. Denna gång hade han nog tänkt sig samma sak, vilket inte hände.

Sorgens röda färg ligger runt mitt hjärta, den förlamar och kramar. Den stora sorgen att min kille ljuger för mig. Jag vet att det kan jag förvänta mig, men jag kan inte förlika mig iallafall. Han tar det värdefullaste jag har, mitt hjärta, och förvandlar det till något smutsigt, geggigt. Hans lögner river hål i mig, dem förtär all kärlek, de förklär sig och går in i mig, djupt in.

Och förgör min kärlek ... !


Han är skyldig mig 700 kronor, vilka jag måste få tillbaka. 500 sen förra månaden, då han inte kunde betala för att han köpte benzo. Denna månad 200 kronor. Jag hoppas att han inte låter mitt barn svälta för att han inte tänker lämna dem. Det vore det ultimata straffet, efter han förgjort mig med sina lögner! !