Nattsvart

Vad går gränsen mellan att vara otrogen och förklaringar som jag var så ledsen, kommer inte ihåg så mycket?!

Tänkte mig på något så komplicerat som någon sorts ordförklädda förklaringar vad jag känner just nu. Jag känner mig just det ! Bedragen!

Jag vet ju att jag inte kan, -eller kommer- kunna tävla emot Miss Ro, och på något sätt gör det mig så ont. Det finns förklaringar, och det finns förlåtelse, på något sätt verkar dem inte fungera i min värld just nu.

Har jag rätt att känna mig bedragen?!

Min kille har ju så enkelt förklarat att det berodde absolut inte på att han på något sätt raggade, flörtade med kvinnan ifrån MP. Nej nej, det här var annorlunda. Men jag känner ändå en bitter eftersmak efter det här utspelet som kom upp till ytan igår. Jag känner mig faktiskt bedragen, då han vill ha bekräftelse ifrån en annan kvinna, via en dejtingsajt!!

Ja jag gör det. Det återkommer som stick i magen, liksom isande fjärilslätta ilningar ibland. Jag vill inte tänka så, men sanningen är obeveklig. På något sätt börjar jag förstå, själva dynamiken i våran relation, jag börjar se mönstren klart, även om jag trodde det förut så börjar bitarna falla mer på sin plats enligt tidens gång.

Alla gånger räknas maniskt upp i mitt huvud, Aha var det så det var då, och .... då! Allting sköljer över mig, likt en tidvåg. När jag sover vilar vågen ute till havs. Jag smälter in i vattnet, följer dess mönster, dess krusningar, dess iskalla uppvaknande, jag renas. Tanken att bli ledsen, slår mig. Och jag vill också följa efter, göra mig vacker, tillgänglig, återuppstånden genom en annan människas bekräftelse. Och varför skulle jag inte det, min kille har ju gjort det?! Vad kan hindra mig liksom?! Jag vet inte, vad som just exakt nu hindrar mig, jag vet bara att jag är här, lever och andas just nu, exakt i denna sekund är jag här ......