Min kille har åkt iväg, jag ensam kvar härhemma, skolan börjar ju idag gör sonen. Alldeles ensam, det firade jag med att gå naken en stund, bara sådär.

Det är som om kroppen minns det mitt förnuft vill tränga tillbaka, den far och flyger och beter sig inte som den brukar. Den 'minns', att vara på sin vakt, emot saker som är oförutsägbara.

Min kille och jag har ju återfunnit varandra, eller hur säger man? Återförenats, efter han klivit av sina droger. Det är som att kroppen minns att han varit annorlunda, att sinnet ser den gamla men att kroppen påminner. Magen gör ont, lederna stelar än vanligt, att vara öppen sexuellt svårt.

Kroppen vill inte glömma ... !