De här bloggarna ligger överst på Bloggtoppen. Har under sista dagarna plöjt igenom måånga bloggar därinne, och också varit lite stolt över att min blogg har iallafall lockat några också.
På 1:a plats ligger Tjuvlyssnat och det kan man ju förstå, kika in i folks privatliv är ju roligt. På 2:a plats Videofeber, knäppa klipp och filmer. Men sen ..... ! Bara mode, mode och glamour. Det känns tomt på något sätt att vi människor söker oss till kläder, smink, och shopping som det mest intressanta vi vill läsa om och titta på!?
Inget ont om mode eller bloggar om det, människan försökte säkert göra sig vacker redan på stenåldern, för att attrahera varandra. Men bara?! Vad är det som gör att vi attraheras så fruktansvärt av att gå in i en affär och köpa kläder, smink, prylar?! Och var finns vår ... längtan ... i allting. Vårat sökande, vårat existensiella behov, kan ju aldrig lindras genom en ny blus på Dolce Gabbana.
Jag tror vårt intresse för kläder och shopping, nästan är ett symptom för något, att vi saknar något i vårt liv, att vårt andliga liv oftast är lika med noll. För vem kan hinna stilla sig när dagarna går i ljusets hastighet?!
Lite nedstämt känns det, även om kläderna, färgerna är vackra och en lust för ögat. Så lämnar det nästan mer tomhet än uppfyllelse.
Edit: Å Ja, jag räknade lönerna så bra så jag har ingenting att göra.
3 kommentarer:
Ja, det är tragiskt!! Det är så viktigt att vara lyckad och ha ett lyckat liv att det knappt finns plats för annat. Men hur många är det egentligen som känner sig riktigt lyckade? Man kan ju alltid försöka se ut som om man är och känner sig riktigt riktigt lyckad. Bara ingen anar tomheten på insidan.
Kram!
Really amazing! Useful information. All the best.
»
Jag har funderat på samma sak. Jag kan ju bara tala om mig själv men när jag hade kommit en bit med mig själv insåg jag att min självkänsla var så låg att jag sökte bekräftelse utifrån, från andra omkring mig och att jag var beroende av det för att må bra. Alla vill bli älskade och bekräftade, det är mänskligt. Men jag kände att det var för läskigt att visa vem jag var - då kunde jag ju riskera att bli sviken och lämnad. Då är det lättare att köpa fina kläder och saker så att man kan säkra att man blir omtyckt. Att klä ut sig till en bättre människa. Att låna redan färdiga masker som andra (designers) hittat på för att andra ska tro att man är bättre än man är. Jag förstår att vissa lägger ner mycket tid på att det man kan få kärlek och bekräftelse ifrån. Och ja, jag håller med att det är tragiskt. Att andlighet är sådan bristvara idag. Jag gick in i väggen i jakten på bekräftelsen. För mig hette det inte mode det hette jobb men som jag ser det är det samma sak.
This too will pass - one day at the time! Din blog är det bästa jag läst! Kärlek!
Skicka en kommentar