Ska iväg ut och nyttja de sista lediga dagarna här innan jag börjar jobba på onsdag. Jag har tänktee på varför jag hela tiden går med konstant oro i kroppen, är det inte för att M benzar, så är det sonen. När allt är lugnt kan jag inte heller stilla mig.
Det svåraste måste vara att allt är lugnt och bra i mitt liv. Det är som att jag är så van vid kaos, att jag inte vet hur jag ska hantera lugn och ro, och när det går bra för mig. Jag söker ständigt efter något som kan få mig att känna den där trygga känslan, på vakt, orolig, tänkande. Det är som en flykt ifrån mig själv.
Bra saker denna dag (än så länge):
Jag har kommit upp i tid.
Jag har ringt sonens rektor och lärare.
Fixat nätverket.
Klätt på mig (gäller att fokusera positivt!).
Och nu ska jag ut i sOOOOlen.
måndag, maj 08, 2006
1
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så är det vännen, vana vid kaos är vi. Och det är märkligt med lugn och tar tid att vänja sig vid. Och det är märkligt att känna att man sätter egna gränser, inte blir trampad på. Och lika svårt att vänja sig vid.
Allt tar tid, låt det ta tid och försök lära känna lugnet.
kram
a.
Skicka en kommentar