Ser ju mysigt ut, att släppa taget. Bara fladdra iväg, och lita på att det håller. Den där kittlande känslan i magen, att "nu går det inte att ändra sig".
Men ... det gör det, i verkliga livet.
Jag har en sån där gummisnodd, så när jag äntligen släppt taget, så far jag tillbaka. Som att taget är det viktigaste, för tankarna att hålla fast vid.
Jag har fått arbete, nej förresten, 2 arbeten. Jag var tvungen att välja och jag valde den trygga stilen. 1 års vikariat - inge mer tankar på kollisionskurs-, fast månadslön och 10 minuters promenad till jobbet! Kan det bli bättre?! Nej!
Jag gick ner lite i lön, emot det andra jobbet som erbjöds, men där var det timpenning och det gör att jag måste jaga timmar, vilket är påfrestande. Nu har jag samma lön varje månad. Och jag kommer inte räkna löner, utan nu är jag Ekonomiassistent till den kvinnliga Ekonomichefen. Hon var förövrigt väldigt gullig.
Jag vill tacka, FK, Arbetsförmedlinen Globen, Rädda barnen, AA, NA och alla andra som gjort mitt liv till vad det är idag. Men framförallt vill jag tacka - knäböja - inför min högre kraft, som funnits i mitt liv och burit mig när jag inte orkat gå själv. Jag ber att h*n finns i alla levande varelsers liv.
3 kommentarer:
Vännen,
vad glad jag blir.
För jobbet tänker jag. En del där du kan släppa tankar, oro. Och kanske, kanske smittar det av sig en smula på något annat. Ven vet?
Tog ett "återfall" med min M, men jag tror att jag vet vad jag gör...
kram
a.
Vad skönt att du har fått ett tryggt jobb! Det låter bra att du valde det med en fast månadslön, en sak mindre att oroa sig för.
kram kram kram
Miljoner grattis och kramar!
Struktur behövs för att vi ska fungera om än hur liten den är.
Jobbet är inte heller bara ett "dussinjobb" eftersom de inte valt dej om du inte hade haft ett bagage av användbara kunskaper.
Ännu flera kramar!
Skicka en kommentar