Döda samtal om vem som har det värst

Jag nere i svarta hålet. M har kommit tillbaka ifrån sina barn, och jag ringer honom. Vi börjar direkt bråka. Jag börjar .... såklart, med att förklara hur det känns för mig. Det blir som en ping-pong match, ingen kan vinna. Så beredda är vi på varandras servrar.

Allt handlar om ..... the lack of trust ....

Denna gång blev jag osäker, när M åkte var allting bra mellan oss, han var trygg liksom jag. Jag visste att han hade viktigt möte ang barnen, och jag försökte genom samtal och sms peppa honom. Jag märker att M inte är lika 'på' som han brukar vara, tex vid julbesöket var det en helt annan smstrafik ifrån M. Jag blir besviken, - barnsligt -, men jag känner mig utnyttjad av M och att det känns som det hela tiden är hans behov som styr. Är allt bra mellan oss är han trygg, och kan luta sig tillbaka. Jag har tagit upp det med M tidigare, där han faktiskt höll med.

Detta började vårt samtal om den här gången. Och i M:s värld kanske det bara är det, men inte i min.

Jag märker hur medsjuk jag blir, hur dåligt jag mår av allt det här snurret. M påpekar saker, och samma situation utspelar sig om och om igen.

Det är så många ord som blivit sagda, så mycket ilska och smärta inom mig, av alla de här turerna. Vad jag är mest arg för är att jag blir 'pålagd känslor som inte stämmer, för att M inte känslomässigt tar 'in' hur det verkligen känns för mig. Han försvarar sig, och jag åker med i den här känslomässiga utpressningen.

Jag blir så ledsen när M säger att hans dotter sagt;

- Du som är så gullig Pappa, hur kan J (jag) göra slut med dig?!

Det rister i kroppen av ilska när jag hör det. Jag vet att hon är ett barn, men det finns alltid en väg till hur föräldrarna varit/är när man hör barns ord, liksom jag hör massor i M:s dotter.

Jag gör slut för att sen ta M tillbaka, när han bedyrar att det ska bli annorlunda denna gången, hur han ska gå på AA, hos terapeuter osv. Varje gång går jag på det, och varje gång blir/är jag en bitch när jag sen reagerar.

Jag orkar snart inte vara den starka, som går till jobbet och hör M benza, fara till beroendemottagningen, sjukhus med M, finnas när han behöver.

Jag är sjuk själv, utarbetad och trött, ont i magen, av all oro, alla lögner, men framförallt all känslomässigt utpressningen ifrån M, jag orkar snart inte själv längre.

Säger som M brukar säga:

- Jag vill bara dö .....