måndag, januari 15, 2007

Maria Pol sårbar

vulnerable - sårbar




Det är ju så jag känner mig när det här med M hände. Därför jag får sånt raseriutbrottt på honom för att han inte verkar intresserad att höra av sig. Även om det inte är så, så är det känslan att behöva blotta mig, att jag faktiskt brydde mig som är värst.



Det är det jag försöker förklara för M men misslyckas med varje gång. Jag är ju den som aldrig kan gömma hur jag mår, på gott och ont. Och varje gång jag behöver något ifrån M, eller känner mig åtsidosatt så får jag den där avgrundskänslan, och mitt enda vapen är ilska, ren och skär överlevnadsilska!



Idag har jag lugnat mig, och jag vill aldrig dö, egentligen. Jag vill bara inte höra M säga det, för det skär i kroppen på mig. Jag tycker han är taskig som kör med den utpressningen.



Idag kom svaret ifrån Maria beroendeenhet, dit vi gick - sonen och jag - i höstas och han fick lämna urinprov, dels efter han åkt dit för "tillgrepp av fortskaffningsmedel " (bilstöld), och för att skolan ringde och sa att han kommit påtänd på lektion. Jag är oerhört stolt över min son och att jag lärt honom vikten av ärlighet. Han sa att han hade rökt hasch, men ingenting synts på proverna. Han har någon heder som är beundransvärd för en snart 16-åring.

Eftersom han är aktuell vid rättegång snart och att det i hans föreslagna vårdplan ingår att han ska ha kontakt där, mailade jag nu efter jullovet att vi ville ha en ny tid, helst så sent som möjligt på dagen.


Hej J

Det här med tider är inte lätt alltid, De närmaste sena eftermiddags tiderna vi har är, 19/1 kl. 15.00 eller 24/1 kl. 15.00. Om det sedan är så att Ni vill ha en samtalskontakt med oss så kan vi isf boka in bestämda dagar kl. 15.30.

Det är just det här som gjort att jag inte kunnat ha ett jobb förut, nu är detta bara ena barnet, tillägas så har han hjärtfel som vi också går på kontroller för, + hans sociala, skolkontakter.

Den andra sonen likadant, Asperger, där jag själv varit hans assistent i skolan, terapi, läkar, social kontakter.

+ att jag också behövt en del terapi, för min egen del.

Kvar finns kanske cirka 2 dagar kvar att jobba per vecka, och då endast halvtid.

Suck ....

Jag hade nog inte fått det här jobbet, om jag sagt att jag måste gå med min son på Maria Pol, skolan söker mig varje dag, nästan. Ska inte klaga, men jag har ingen manual på hur andra har det PLUS klarar sitt liv.

Jag vill avsluta med att krama om Monica, som trots hon har det så tungt hade massa lugnande ord till mig. Tack!



2 kommentarer:

Anonym sa...

Hur orkar du??? När får du stöd och hjälp? Det är inte rättvist att en del får allt "elände". Stora kramar till Dig!!!
PS. Känn inget dåligt samvete om du inte kommenterar på min blogg. Jag läser och kommenterar din för att det ger mig så mycket. Glad om det kan ge dig något oxå. DS

Monica sa...

tack, skickar fler kramar ... har en burk på vinden med oanvända ....