Jag har börjat de senaste 2 dagarna knäböjande, och samtidigt bett 3:stegs bönen. Igår upptäckte jag att jag var sååå lugn, och konstig?! Det liksom pirrade inte av speed inom mig, jag var inte på högvarv.
Jag kom inte på det direkt, men när tom M:s röst började låta annorlunda, och jag inte längre 'retade' mig på honom som jag brukar, började jag undra?!
Vad hade jag gjort annorlunda sista dagarna!?
Och det enda jag kom på, var att jag första bad M om ursäkt för mitt beteende sist, sen på nåt sätt, släppte jag taget och på mitt sätt bad om hjälp, genom att göra det jag glömt att göra. Min andliga hälsa fick sitt.
Och, ....... fan vad det fungerar.
Nu gäller bara att komma ihåg det!
3 kommentarer:
Ja visst är det konstigt?!
Sinnesro-bönen är den som funkar för mig. Och det kan jag tacka M för... Vissa dagar säger jag den högt för mig själv (kallar det inte för att be - ännu) och den lugnar. Varvtalet går ner och jag tillåter mig att stanna upp, ta ett steg tillbaka och bara vara i situationen.
Sänder värme och kramar
a.
Tillbringade några dagar på retreat förra året ... och man måste ha upplevt det för att tro på det ... när väl oron släpper i kroppen är det en fantastisk känsla .. så jag har full förståelse för hur du känner det. Och glömmer man är det bara att ta nya tag ... det tar kortare och kortare tid att komma tillbaka varje gång ...
Kram
Det är inte alls så konstigt. Du vet vad du vill och vad du känner. Sen går det av sej själv. Jag, som tilhör de medberoendes skara, Fast han har varit ren i 2 och halvt år nu, känner mej helt avslappad och går ner i varv, förut av sinnesrobönen, men nu av kyrkan som jag arbetar som volontär i.
Ha det gott och ge inte upp.
Kram Eva
Skicka en kommentar