Alltså, M sa till mig att han saknade att jag skrev om våra bra stunder. Först tänkte jag "såklart säger han det, han vill ju att jag ska byta stämningsläge". Att det fanns ett syfte med det han sa, - som jag alltid tänker. Och det fanns det! Bara att det var helt annorlunda emot det jag tänkte, (såklart).
Han sa att när han läste en berättelse, det är så han uttrycker min blogg, vill han läsa om alla sidor. Åh vad rätt han kan ha min älskade M.
Lika mycket som jag vill ha honom ifrån mig när han drogar, vill jag ha honom nära när han är ren. Hörde en replik i filmen Back till Brobock Mountain igår, hon (Nicole Kidman) sa:
- Jag tänker på honom varje sekund.
Lika gör jag, M finns i mina tankar jämt. Antingen han är ute på 'banan', eller som nu, ren som en blomma så gör jag det. Första tanken som kommer i mitt huvud när klockan ringer på morgonen.
Har jobbat hela helgen. Och igår blev jag verkligen förvirrad. Det är en sån konstig arbetsplats, och som någon sa Jag kände något när jag började där. En manlig chef går med högklackade skor, har inte tänkt så mycket på det förutom att det klapprar när han kommer, men i fredags fick jag plötsligt en tanke Han kanske gillar att gå i tjejkläder? för hans klackar den dagen, var liksom inte sådär tjocka som killboots brukar vara, utan smala klackar, höga.
Igår stod min chef och berättade saker för mig (hade föreläsning), och ritade och målade, tog papper och tejpade upp på min dörr, och skrev och målade och fyllde tom i med överstrykningspenna, allt för att förklara för mig det som hände i fredags, när vi började diskutera. Först var det intressant, kul att hon förklara, sen blev det liksom .... hysteriskt, hon tog mer papper, sprang och hämtade tejp och mer pennor, och stod vid sin hemmabyggda föredragsdörr som hon förvandlat till en orgie i cirklar och diagram, allt för att visa mig hennes tanke bakom det hon ville säga.
Då förstod jag att jag kännt rätt, det är något i henne som gör att mycket kan uppfattas osmidigt och trögt på det där stället. Jag kom mig själv på att undra om hon var manisk, speciellt efter att hon berättat om sina sista års övertidstimmar. Också när vi gör något, registrerar något, kan hon fastna i någon meningslös detalj, som ska utredas.
Idag behöver jag verkligen gå ner på knä, och be om daglig vägledning.
5 kommentarer:
Hon låter inte helt "frisk" din chef... Kan inte låta bli att analysera henne lite. Fotot du har med i inlägget är mycket fascinerande. Skulle vilja "sno" det. Är det ditt? Kramar...
Kom på att man kan ju kommentera såhär, här!
superbra.
Ja Gisan du kan ta bilden, den är inte min, jag har stulit den själv.
Förresten så tror jag det ligger 'något' i vad du säger, igår var hon lugn och snäll som en blomma. Verkligen upp-ner.
*gapskrattar!
Du får ursäkta men dina beskrivningar fick min hjärna att producera en "Papphammar"-film... med Gösta Ekman hysteriskt ritandes, trasslandes, understrykandes i sin bästa stil och under tiden ser och hör man i bakgrunden en man på enorma klackar...
Men allvarligt talat, i min värld är hon fruktansvärt rädd för att göra fel, så rädd att hon känner behov av att förklara exakt hur hon tänkt. Då kommer ingen kritisera eller ifrågasätta det hon gör, för hon har en förklaring. Vad som är rätt/fel, bra/dåligt, förståeligt/obegripligt, effektivt/ineffektivt har liksom inte med saken att göra.
Och du. Vad glad jag är att du och M har det bra. Njut!
Sinnesro
a.
Då stjäl jag bilden med gott samvete :-) Kramar
...både jobbigt och skönt att ha en människa i sina tankar Hela Tiden..., blev påmind.
Har varit i samma sits i så många år. Men nu har det lugnat sig.
Kram, J
Skicka en kommentar